Lördagskväll

Igår kom jag äntligen hem till Alvin! Det var helt fantastiskt! Finns det något finare än lyckan i ens barns ögon!?
Vi hade en toppen dag och bara gosade med varandra! Käkade pizza till kvällsmat och hade mellomys såklart! Första året Alvin uppskattade att kolla Melodifestivalen med mig!!
Givetvis plockades det fram saft, godis och chips. 

Rasmus åkte in till Williott! Saknade efter dom båda var hemsk. Men helt sanslöst vilken bra pappa han är! Fick två otroligt fina bilder på dom lite senare på kvällen när dom låg i känguru tillsammans! Det är när Williott ligger på Rasmus bröst, hud mot hud! 

Idag beger jag mig tillbaks till sjukhuset, både med lycka och sorg. Lycka över att få Williott nära, sorg över att Alvin och Rasmus inte är där! Men dom kommer säkerligen förbi i veckan och kramas med oss! 
Som jag upprepar gång på gång, två steg fram, ett steg bak.
Williott hade ju gått upp bra i vikt! Men gulsoten kom tillbaks, så nu är det solning som gäller igen 💚





Tiden här

Dagarna här går sakta, tycker man för stunden iallafall. Men för mig är det helt ofattbart att det var en vecka sen Williott kom till världen! En hel vecka sedan jag låg på operationsbordet med den bästa tänkbara sambon i hela världen! Det är sanslöst att jag redan varit mamma till två i en vecka. 
Samtidigt som jag vill frysa tiden vill jag att den ska gå snabbare så vi kan börja leva som en familj. 

Jag får många frågor om hur länge vi ska vara på neonatal. Det är det faktiskt ingen som vet. Allt beror ju såklart på hur det går här. Som sagt två steg fram, ett steg bak. Men det är minst 3 veckor till säger läkarna. Han ska ha kommit till graviditets vecka 35+0 innan vi ens tittar på det. Imorgon är vi i 32+0.
Men det kan vara allt från 3 veckor till månader. Så jag tar en dag i taget!

Igår kväll kom världens bästa chef och en underbar kollega igen. Dom överöser mig med paketer! Fick en pyjamas, ett set  kläder och strumpor av alla på jobb, sen en speldosa av mina 3 chefer, kläder till mig av dom som kom igår och mat!!! Maten var fantastisk, grillad kyckling och potatissallad. Sen godis, tidning, chips och Cola! Vilka underbara människor! Blir helt rörd❤️





Fredag

Idag är det fredag, en dag äldre blir han, min ministjärna. Imorgon blir han en vecka, tiden går långsamt men ändå är det ofattbart att han redan blir en vecka. 
Kan knappt föreställa mig att det var en vecka sedan jag låg skräckslagen på en brits utan att kunna känna mina ben! 
Men samtidigt fick jag den bästa lördagen någonsin, jag blev 2barnsmamma! 

Idag blir det en lugn dag med lilla Williott. Massvis med mys inne på hans rum. Har inget spec inplanerat så vi får se vad dagen har att bjuda på! 
Imorgon åker jag hem till Alvin igen och Rasmus åker till Williott! Så jag får en dag med lördagsmys med stora prinsen! 
Vi har bestämt oss för att gå till affären och handla mängder med lördagsgodis! 
Sen mysa framför en film hela kvällen och äta gott! Fantastiskt! 

Nu på morgonkvisten vägde dom bebis, han har börjat gå upp igen! Oj vilken lycka! I förrgår vägde han strax över 1400g och idag strax över 1500g! Lilla hjärtat vad jag blir stolt! Äntligen ett steg fram 💚





Äntligen

Hela min kropp skriker av fullständig lycka! Idag fick jag komma hem! Idag fick jag en permission på 3 timmar. Det var otroligt jävla tufft att lämna Williott ensam på sjukhuset. Men jag vet att han har världens underbaraste personal som tar han om honom! 

Nu började min permission i total kaos då bilen Rasmus hämtade mig i valde att dö. Den la totalt av och vi satt fast. 
Jag börjar hysteriskt gråta och tänker att nu är det kört, nu rök denna permissionen och nu gick planerna åt skogen. 
Men efter många om och men kommer Rasmus bror och hans kompis och hämtar oss! Så nä planerna höll, fast med en viss försening! 
Vi hämtar upp en stor god familjepizza och åker hem! 
Givetvis är Alvin hemma när vi kommer. 
Åh vilken otrolig lycka! 

Vi myser och äter tillsammans, pratar och förstunden känns det precis som vanligt. Att jag bara ska få vara hemma. Men när vi ätit upp och jag går in på Alvins rum så raserar det igen. Jag sitter på sängen och ser alla hans fina verk, pärlplattor på golvet, pussel och allt möjligt han skapat när jag inte varit där.
Återigen så brast allt, Alvin kommer in och frågar varför jag är så ledsen. Med gråten i halsen förklarar jag att jag bara vill ha hem lillebror och vara tillsammans allihop. 
Han tittar mig djupt in i ögonen och säger så där sött: "men mamma, lillebror är sjuk och får inte komma hem nu. Du måste passa honom, annars blir han rädd" 
Jag smälter, hur tusan kan denna 3 åring vara så klok?!
Som jag älskar mina prinsar, alla tre 💞





En orolig natt

Det tog många timmar igår att få kroppen att komma till ro. Sov i omgångar och vaknade av mardrömmar. Tankarna flödade, tänk om något går fel med Williott, tänk om Alvin tycker jag är en usel mamma, tänk om Rasmus tycker detta är alldeles för påfrestande... Ja allt var somsagt bara jobbigt inatt. 
Men samtidigt så vet jag om att jag gör vad som krävs för stunden. Jag älskar min familj mer än vad jag ens kan försöka beskriva. 
Detta är inte någons fel, vi gör vad vi kan för att pussla ihop ett skadat liv.  

Men det var så fantastiskt skönt att mina killar kom igår, att se lyckan i Alvins ögon över att han var en storebror nu. Han var så rädd över att pussa sin lillebror, för tänk om han blev rädd. Alvin hade så otroligt mycket att berätta för mig och för lillebror! Stoltare har jag aldrig någonsin sätt honom! 

Nu ska jag försöka få i mig lite frukost för att se krypa ner till Williott och bara vara. Ge honom massvis med närhet och kärlek ❤️




Finbesök!

Den underbaraste kvällen på hela veckan! Alvin och Rasmus kom hit ikväll, Alvin fick för första gången träffa sin lillebror. Tyvärr har jag inga bilder då jag var totalt uppe i varv med att bara njuta av att ha dom här. 
Det var helt fantastiskt att få ha alla mina pojkar nära mig. 
Alvin var så himla stolt, han pussades, kramades, hjälpte Williott med maten, vi läste böcker och återigen bara spred kärlek. 
När jag såg honom komma springandes imot mig i entrén skrikandes "maaammaa", då var jag på bristningsgränsen! Jag kände hur tårarna satt i halsgropen! 

Men sen kom den tuffa biten, ett avsked. Han förklarade att han inte ville till förskolan, att han ville bara stanna hos oss. Han pussade och höll fast mig, grät och man såg hur påfrestande det var. Efter många om och men valde han att springa med Rasmus och busa ändå. 
Jag själv hann inte ens in i hisshallen innan allt brast. Jag hatar denna situationen och jag hatar neolivet! 
Jag sitter fortfarande med tankar som far iväg, illröda ögon och sprängfull av tårar! Jag vill ha min familj samlad! 
Låt denna tiden gå fort, hela jag brister 




Förmiddagen

Hela förmiddagen har jag legat och gosat med Williott! 
Matat, bytt blöja och bara varit. Det är en otrolig trygghet att krypa ner i sängen med honom på bröstet. Där kan man släppa det mesta för en stund.
Gjordes även en vägning när jag kom in imorse vid 9 tiden. Han fortsätter gå ner ytterligare lite till och väger nu strax över 1400g! 💛




Godmorgon

Godmorgon världen säger vi!
Igår fick jag prata en lång stund med Alvin i telefon, många frågor. 
Han tyckte allt att det var dax för hans mamma och lillebror att komma hem nu. Han har ju väntat sååå länge! Han berättade vad han gjort om dagarna, vad han lekt med på förskolan och vad han ätit. Men den viktigaste biten i samtalet enligt Alvin var vad hans lillebror faktiskt heter. Han tycker Williott är ett så fint namn MEN han kunde ju faktiskt fått hetat Alvin. För det var ju bättre haha! 
Efter ca 20 minuter hade han pratat färdigt och jag begav mig in till lilla Williott igen. 

Han skulle sondas kl 21 så jag passade på att duscha innan jag gick in och la mig hos honom. Bestämde med personalen att jag skulle ligga där med honom till ca 22 för sen skulle jag sova. 
Läste lite på min bok under tiden som jag fått av min chef. Men ögonen blev allt tyngre. Så vi somnade där. Hann med en matning till kl 23. Sen lämnade jag över honom i kuvösen igen kl 00. 
Älskade lilla parvel, det är så jobbigt att inte kunna ha dig nära dygnets allt timmar. Att inte kunna sova bredvid mitt barn. 💛






Vi fortsätter kämpa

I alla dessa blandade känslor mellan gråt, undran, förtvivlan, skratt, glädje och saknad kämpar vi på. Här tar vi varje dag som den kommer och lever i nuet. 
Det är snart 1 vecka sen jag träffade Alvin sist, saknaden går inte ens att beskriva. Jag känner ett sånt otroligt hat mot mig själv över att inte vara hos honom nu. Aldrig har jag varit utan honom såhär länge. Jag pendlar mellan gråt över att inte kunna vara en mamma till honom. Samtidigt som jag känner sån otrolig tacksamhet över att Rasmus står vid hans sida genom detta. Rasmus är där och svarar på alla hans frågor, nattar honom, lagar hans mat, borstar hans tänder och är just nu en enorm stöttepelare för honom. Ja givetvis för mig också!

Jag lever kvar i vårt sjukhusliv med Williott och hans utveckling. Varje dag är ett stort steg i rätt riktning. Här får man tänka: "två steg fram, ett steg bak".
sålänge det är just 2 fram och 1 bak så är vi 1 längre fram. 
Williott utvecklas och frodas och just nu är det de viktigaste. Han ligger nu i solning eftersom dom hittade gulsot när dom tog prover. Något han även får är en såkallad "kaffespruta" som ska hjälpa honom att andas lite snabbare. Han har andningsuppehåll lite förofta så han får två såna sprutor om dagen. 💜






En styck lillebror

Detta kom som en chock för många. Vi hade valt att inte gå ut med det på sociala medier alls. Dom närmsta visste men annars var resten ovetandes. Frågade man så svarade jag ärligt. Men annars fick man anta! 

Alvin blev storebror igår. Till en liten pojke på strax över 1600g. Denna lilla parvel föddes i v 31. Så han var tokliten Men så otroligt fin! 

Jag har haft en otroligt jobbig graviditet, förtidiga värkar sen v 23. Så sjukskriven väldigt länge. Pang boom så gick vattnet den 1/3. Åkte in den 2/3 efter jag rådgivit med min barnmorska. Blev givetvis inlagd när jag kom upp på förlossningen. Dom gör ju allt för att stoppa det tills man hunnit få kortison för litens lungor. 
Så jag låg med dropp och intravenöst antibiotika för att undvika en infektion! 

Den 4/3 kopplades mitt värkhämmande dropp bort. Den 5/3 började jag få mycket värkar igen. Så dom går in och kollar om jag öppnat mig. Jovisst 2 cm så då var förlossningen iallafall på gång. 
Men sen mitt i allt får jag feber, lillemans hjärtljud stiger som tusan! Dom ska ligga mellan 140-160 slag per minut. Lillebrors låg på nästan 200...

Så jag ringde Rasmus och bad honom komma, det var verkligen dax denna gången. Ber honom att inte stressa men att det var hyfsat brott! 
När kl är 16.30 stormar personalen in på mitt rum. Kastar av mig mina kläder och på med op kläder, kateter ect ect. Mitt i allt säger dom: "om 10 min snittas du"...

Jaha?! Men Rasmus då?! Jag fick fullständig panik! Ringer Rasmus och som väl är hade han nyss kommit till sjukhuset. Så han hinner precis parkera sen får han upp för att hinna vara med. 







Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!