huvudvärk? eller vad kallas det...

ja, detta ger mig huvudvärk.
ständigt står jag där och bara tänker, tänker till huvudet värker.
allra värst är det dom tomma och kalla nätterna.

men jag vet att jag kan ta mig igenom detta, inte omärkt. märkt av vad en människa som var min bästavän har orsakat.

det känns, det gör ont. men jag har fått acceptera att det är gjort och inte kan göras ogjort. det är helt enkelt bara att lära sig leva med det.

ändå älskar jag honom, älskar honom så att det gör ont. han var den som hjälpte mig att bygga upp min framtid. han har alltid stöttat mig innan. det var inte lätt att vara 17 år och gravid. men då fanns HAN där!

jag trodde aldrig detta, detta var min värsta mardröm. något jag alltid har fruktat!

men alla är värda en andra chans! han ska få bevisa för mig att han är bätte än så.

från en sak till en annan. nu ska jag iväg och göra vid mina naglar, efter det blir det ett behövligt jobbpass! så skönt att komma på andra tankar!
som pricken över i:et ska jag och min fina vän Amanda iväg på modellfotografering imorgon!

det är så jag laddar mina batterier! det är min son och mina vackra vänner som får mig att stå på benen!

sen har jag även lyckats komma i byxor i strl 36 igen! :') jag är så lycklig!!!



jag vet vad jag känner

Jag är så förbannat trött på folk som ska förklara för mig hur jag ska göra nu, vilka val jag ska ta.
Detta är mitt liv, oavsett vad jag väljer är det JAG som ska leva! Jag vet vad jag känner, jag vet hur jag ska hantera min känslor. 
Jag vet vad som är bäst för mig och min son. Utan honom hade det varit en annan sak!

Jag har varit med om otrohet innan, men då hade jag bara migsjälv att tänka på. Då var det lättare. Då kunde jag bara dra, rymma från allt och aldrig blicka tillbaks. Men nu är det annorlunda, jag hatar när folk som aldrig brytt sig innan dyker upp från ingenstan. Sen tror dom att jag tänker lyssna! Say what?!

Jag kan ta kritik, jag kan ta mycket. Men jag står på mina ben och är stolt över mina beslut. Att ge Steffen en chans att bevisa känns rätt för mig. Jag säger inte att vi kommer gå tillbaks till varandra. Vilket folk inte verkar förstå. Men man vet aldrig, framtiden får avgöra detta. Inte några ''vänner'' som kommer när man är intressant!

Det värsta med detta är konstigt nog hur rädd jag är för folks åsikter. Dom sliter mig inifrån. Dom gör så ont, så ont att jag aldrig kunnat föreställa mig. 
Jag vill INTE att min familj ska hata honom, jag vet att han gjort ett helvetes misstag. Eller ja, misstag kan jag inte ens kalla det. Utan ett snedsteg. Men jag vet att det alltid kommer vara så. Min familj kommer aldrig låta honom komma in igen. 
Tänk om jag väljer honom, tänk då vad vi kommer få stå ut med. 

Det gör ont att han varit otrogen, men man lär sig leva med det. Man lär sig att det inte går att ändra på. Man kan inte känna samma sorg som innan. 
Jag trodde jag skulle gå ner på botten. Det gjorde jag, dom första dagarna. Men nu känner jag mig starkare än någonsin... 

''Det är med otrohet som med döden: den har ingen graderad skala.''
 
 

Bättre!

Jag vet att dom senaste inläggen kanske inte varit så kul att läsa.
Men detta är min sida som jag skriver av mig på, som jag kan lätta på allt när jag behöver.
Alltså något ni får stå ut med om ni ska fortsätta sölja mig, för just nu händer det så ofantligt mycket i mitt liv. Vissa saker är positiva och andra negativa.

Jag har redan berättat för er att Steffen vill bevisa mycket för mig nu, jag hoppas innerligt att han menar det. Jag hade givetvis blivit ledsen om han hittat en annan en gång till. Men känner mig rätt härdad och hoppas inte på förmycket. Så tror inte jag hade tagit det lika hårt denna gången.
Jag vet att jag är stark med ''bara'' alvin. Men jag VILL leva i en familj!

Nu får han iallafall vara här och hälsa på när han vill. Han har ju all rätt att träffa sin son. Sen vill han givetvis träffa mig också. Men jag är fortfarande singel. Vilket känns helt OK. jag behöver tid att varva ner och tänka.
Det behöver vi båda. Sen behöver alvin falla till ro igen!

Från en sak till en annan, imorgon ska jag och alleballe till astma läkaren. Han går ju på lite kontroller om året för att få rätt på allt. Men även kolla så all medicin funkar som den ska. Men imorgon ska jag be om en ny mask till inhalatorn. Den vi har nu är så hård att han får märken efter varje medicinering...

Igår bakade vi iallafall julgodis! Mums!
Vi gjorde Rockyroad, knäck och cornflakes kakor!
Det var verkligen riktigt gott!

Ikväll ska vi hem till ett par kompisar och bara mysa! Kan behövas, samt att kunna snacka av sig!
Men innan dess ska alvins rum målas om, vi flyttar ju den 1 mars och då ska allt vara återställt!
 

Stark?

 
 Just nu känner jag ju inte mig stark, jag vet att jag kan givetvis.
Men saknaden gör så jävla ont, att ligga här i en dubbelsäng helt ensam.

Att vara själv har aldrig varit mig starka sida, eller ja själv är jag inte. Jag har min otroligt vackra son.
Men det är inte samma sak, det låter hemskt. Men det ÄR inte samma sak!

Alvin är min enda kärlek, men han är mitt barn. Absolut inte samma sak som en pojkvän.
Det gör ont att slänga sig framför TV:n en måndag och inte ha någon att kolla tonårsbossen med. Det var ju vår grej...

Jag har gett honom ett ultimatium nu, tyck precis vad ni vill om det. Han är fortfarande pappan till min son och min kärlek. Han ska bevisa för mig att han går att lita på..
Jag kommer ALDRIG gå tillbaks nu. Detta får ta all tid i världen om det så behövs.

Han är singel och kan göra vad han vill nu, men vill han bevisa för mig så gör han det.
Men jag och Alvin kommer fortfarande flytta till eget.

Starta om på nytt, bygga upp ett hem som vi kan trivas i. Där vi bor nu känns som en mardröm, det var HÄR allt hände...

Det var HÄR det hände när jag var på jobb....
Det smärtar så att skriva detta.
Önskar inte ens min ovän detta, fy fan!

Men jag VET att han är en bra person och hoppas att han kan hitta och visa den sidan igen. Han var min bästavän, han jag berättade allt för.
Jag HATAR att han gjorde detta, många nätter sover jag kanske 3-4 timmar. Resten består av att tänka, grubbla och gråta.

Helvetes jävla skit, varför, varför, varför?!?!
 

sanna ord..

lär dig älska dig själv innan du kan älska någonannan!
 

jag vet att jag kan dethär!

jag vet att jag kan allt dethär, det är som jag alltid varit ensam!
Visst kan vissa kvälla vara en ren pest, dom när alvin är hos sin pappa tex, det är så det känns som jag inte är migsjälv. Dom dagarna är tunga, mornarna när jag inte har en överaktiv bebis som skriker mamma och ger mig världens blötaste puss.

Men utöver det klarar jag och alvin detta galant, vi trivs såhär. Han slipper se en irriterrad mamma och en pappa som drar upp en annan tjej när inte mamma är hemma.
Alvin trivs hos Steffen, det vet jag. Det är jag så otroligt glad över. Jag är bara rädd, rädd för att vara utan honom.

Men livet som ensam flyter på jävligt brasom ni kanske förstår! Visst kan jag sakna Steffen och känna att jag inte dög. Men jag vet att jag dög, jag var bättre än så. Jag har ändå levt med denna människa i över 2 år. Dessa två åren har varit både bra och dåliga. Trots allt skit så älskade jag faktiskt han.
Jag förstår inte varför i helvete man gör så mot en människa...
Men det frågetecknet kommer jag få gå med i hela mitt liv.

Jag har nu lovat mig själv att träffa den som verkligen är den rätte för mig, den som uppskattar mig för den jag är och ser vad jag verkligen gör.
Jag vet att jag kan hitta någon som passar in i mitt och Alvins liv, så jävla komplicerade kan vi inte vara att leva med ;)
Jag hoppas, jag hoppas så innerligt att aldrig behöva gå igenom en otrohet igen. Detta är andra och sista gången!
Jag är värd så mycket bättre!
 

ensamstående och jävligt grym!

 
Ja jag har blivit ensamstående till min pärla!
Jag kommer mycket längre utan honom, herregud vad jag mår bra! Visst går jag ner i svackor och känns som jag inte duger, men jag VET att det är han det är fel på ;)

Jag och min bebis kommer klara detta, vi kämpar varje dag!
Steffen har flyttat ut till oderljuga och vi bor kvar i perstorp, men bara till mars. Sa upp min lgh i fredags!
Nu ska jag komma på rätt spår, jag ska flytta, fokusera på skolan, alvin, mig själv och mina underbara vänner!

Många undrar säker vad det var som hände mellan oss, fått många frågor på sista tiden men har inte riktigt orkat förklara då jag blev sviken. Jag och alvin gick in i vår lilla bubbla ett tag och var bara för oss själva, vilket vi verkligen behövde.

Steffen träffade en annan, en annan tjej under vårt förhållande. Nu bryr jag mig ínte alls, eftersom han inte är något för mig mer än pappan till min son. Känns en lättnad att kunna säga det och mena det!

Men det känns fortfarande otroligt konstigt att en 15åring ska bli en del av alvins liv, hon är jättetrevlig. MEN hon är ett barn...
Jag tror inte hon förstår vad hon ger sig in på riktigt, men jag kan inte mer än att varna henne!

Ja nu är jag iallafall ensamstående och jävligt stark!
Steffen kommer ha alvin helger och jag har honom resten!
 
 
 

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!