MENY
Jag vill så gärna känna tillit för människor i min omgivning. Men jag kan inte. Varje dag slåss jag mot mina inre demoner som gör att tillit för mig är omöjligt.
Det gäller verkligen allt! Barnen, mig själv, löften om händelser som ska ske ect. Det är så tufft. Men allt har sin förklaring.
I mitt liv har jag blivit sviken fler gånger än jag kan räkna på mina händer. Detta är då alltså större svek.
Jag har förlorat relationer med både sambos/pojkvänner och även nära, riktigt nära vänner.
Jag hatar detta. Ibland behöver jag be om hjälp! Men jag vågar inte, för jag är så jävla rädd att stå där ensam oavsett vad personen gav för svar.
Det är egentligen inte det brutna förtroendet som gör ont, utan hoppet som raserade, dagen som blev svårare eftersom alla rutiner bröts.
Klassiska kvälltankar😴🤔
0