Äntligen
Hela min kropp skriker av fullständig lycka! Idag fick jag komma hem! Idag fick jag en permission på 3 timmar. Det var otroligt jävla tufft att lämna Williott ensam på sjukhuset. Men jag vet att han har världens underbaraste personal som tar han om honom! 

Nu började min permission i total kaos då bilen Rasmus hämtade mig i valde att dö. Den la totalt av och vi satt fast. 
Jag börjar hysteriskt gråta och tänker att nu är det kört, nu rök denna permissionen och nu gick planerna åt skogen. 
Men efter många om och men kommer Rasmus bror och hans kompis och hämtar oss! Så nä planerna höll, fast med en viss försening! 
Vi hämtar upp en stor god familjepizza och åker hem! 
Givetvis är Alvin hemma när vi kommer. 
Åh vilken otrolig lycka! 

Vi myser och äter tillsammans, pratar och förstunden känns det precis som vanligt. Att jag bara ska få vara hemma. Men när vi ätit upp och jag går in på Alvins rum så raserar det igen. Jag sitter på sängen och ser alla hans fina verk, pärlplattor på golvet, pussel och allt möjligt han skapat när jag inte varit där.
Återigen så brast allt, Alvin kommer in och frågar varför jag är så ledsen. Med gråten i halsen förklarar jag att jag bara vill ha hem lillebror och vara tillsammans allihop. 
Han tittar mig djupt in i ögonen och säger så där sött: "men mamma, lillebror är sjuk och får inte komma hem nu. Du måste passa honom, annars blir han rädd" 
Jag smälter, hur tusan kan denna 3 åring vara så klok?!
Som jag älskar mina prinsar, alla tre 💞




Anonym

Som jag skrev igår.... han är så underbar för att Du/ni väglett honom så! 💙💙 Underbaea gosse!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress