åh blir så ledsen när man intr kan vara glad för min skull. eller ja vår skull. jag har sökt lägenheter sen vi flyttade in här i juli. jag har ALLTID velat ha en 3:a. när vi väl får komma och kolla på en så är det bara sura miner. jag vet att det blir längre till både min mamma och min pappa men det kan inte hjälpas. vi kan ju för fan inte bo såhär litet längre. känner mig kvävd! jag hade blivit så jävla glad om jag hade fått höra :"gud vad bra gjort, du försöker verkligen" istället för att bara få höra kommentarer som denna :" ta inte första bästa, fortsätt sök, det är förlångt"... trötta mig. Det bli bara att jag och Steffen bråkar extremt mycket i onödan för vi bor förlitet. Det är något inte Alvin mår bra av. jag tänker bara på min son när jag gör detta valet!så snälla tänk er för, jag blir faktiskt besviken...
2